Hela veckan hade vi fantastiskt bra fiske i Sej-barden, och som namnet antyder så fångade vi just fin sej där. Den största på 7.9 kg men de flesta mellan 4-6 kg. Nåja nästan alla hade bra sej-fiske där... Tony, fiskade med samma saker som vi andra men av någon anledning hittade bara Torsk hela tiden, nu är det ju absolut inget fel på Torsk men, sejen är ju lite mer stridbar, och därför lite roligare. Tony gnällde konstant över att -"Det finns ju bara Torsk i det här dj..vla havet". En dag på väg tillbaka från fiske efter knaggrocka (rödlistad art, så samtliga återutsattes), körde vi igenom Sej-barden. Djuplarmet gick på ekolodet, normalt så är det mellan 40 och 80 meter djupt där, och när djuplarmet går så vet man att ett av de gigantiska sill-stimmen befinner sig under båten. Naturligvis slog vi back och stannade på fläcken, alla slänger sig över sina spön och vi hivar, ivrigt, våra pirkar över relingen och känner när de åker som en flipperkula ner igenom sillen. Samtliga får upp fina Sejar, och spöna får en skön och fin böj.. alla utom Tony då.. han tar naturligt vis upp ett antal Torskar.. Wiking (Tony, Claes och Wiking i samma båt) tråkar naturligtvis Tony för att han bara får "små-torsk" och påpekar finkännsligt att att han själv redan tagit en rocka på en bit över 5kg idag, så för hans del kan vi lika gärna åka tillaka till stugan och basta nu.. Sillstimmet försvinner och vi sitter kvar på ungefär samma plats för att se om det kommer tillbaka. Tony är som ett litet åskmån mitt i båten. Han vägrar ge upp och sätter på ett Sill-tackel, bara för att han inte ska få Torsk.. Efter en liten stund så hör jag lite grymtningar komma från Tonys håll, jag vänder mig om och ser Tonys spötopp stå som fastgjuten i vattenytan, hur mycket han än bänder och drar i spöt.. Nu blir det lite action i båten, vi ligger oroväckande nära land, så jag vevar upp mitt tackel för att vara beredd att köra ut från land om det skulle behövas. Fisken drar ut en hel del lina, och ett bra tag står den bara still oavsett vad Tony försöker sig på. Efter vad som säkert för Tony kännts som en timma, men nog närmare är 20 minuter, börjar monstret närma sig ytan. Nyfiken som man är, och redo med huggkroken lutar jag mig över relingen, och några meter ner så ser jag en ENORM vit sida läggas upp mot mig.. hjärtat bultade bra även på mig vid det här laget, men efter ytterligare några sekunder ser jag att jag misstagit mig, det var inte EN enorm sida som jag såg utan TRE stora sidor, efter mycket möda bordar vi tre fina sejar på 5.2, 5.5 och 5.1 kg. Efter att fisken är bordad undersöker Tony det SILL-Tackel som han haft på, och inser att tre krokar fattas! alltså hade han inte mindre än SEX st fina sejar på samtidigt. Tony deklarerar snabbt att det här med Sej-fiske inte var någon konst det gäller bara att ha rätt timing. Nu är det Wikings tur att sitta och tjura i båten.. Claes Ylving