Saltströmmen - 2004 Björn, Juliette och Anders

Efter en minst sagt omskakande bussresa som tog 22 timmar, i en buss som hotade rasa ihop i varje gupp och mot slutet var det många sådana… kom vi äntligen fram till Saltströmmen och Arctic Seasport. Vid framkomsten var det regnigt, kallt och ruggit men efter inkvartering i dom fina stugorna så bar det ut på havet för vår första fisketur ändå. Efter ett antal timmars fiskande helt utan resultat så började entusiasmen dämpas något till stor del beroende på kylan som bet hårt i lemmarna.
Denna trend höll i sej de första två dagarna och vi började bli lätt modstulna. Men på den tredje dagen (känn den bibliska fläkten =) kom vädret och med den fisken. Anders, lyckades skopa upp en ordentlig torsk på 18,3 kilo och det blev liksom startskottet för oss alla.
I tre dagar hade vi strålande väder och kunde njuta av underbar vårvärme och vackra scenerier kombinerat med ett fantastiskt fiske. Vi lyckades ta ett flertal fina torskar bl a tog Björn en på drygt 10 kilo och Juliette en på dryga 8 kilo, dessutom tog Anders en hälleflundra på drygt 4 kilo. Sedan blev vädret åter lite sämre och med det även fisket. Dock fick vi en hel del matfisk (torskar på 4 - 6 kilo) och så lyckades Björn till slut dra upp en hälleflundra på ca 4 kg även han. Tyvärr Lyckades ingen av oss ta någon havskatt men å andra sidan ägnade vi knappt någon tid alls åt fiske där man kan räkna med sådan belöning. Mestadels dörjade (trollade) vi i långsam fart med vobbler eller shadjigg på släp i hopp om den RIKTIGT STORA hälleflundran...

Monster-flundran:
På den andra dagen, då vi satt i stugan och åt – klockan var strax efter midnatt – hörde vi att det var en massa stoj nere på båtbryggan. Efter en stund tog nyfikenheten över och vi drog på oss skorna för att gå ner och se vad som pågick. Synen som mötte oss var minst sagt häpnadsväckande. På brygggan låg en magnifik hälleflundra som skulle visa sej väga nästan 100 kg (97,3). Bakom denna best posserade de lyckliga fångstmännen inför blixtrande kameror. De tre jugoslaverna började berätta en otrolig historia. De hade varit i Kyrkviken och dörjat efter havsöring när plötsligt ett av spöna hade böjt sej ordentligt. Första gissningen var att det var ett bottennapp men snart stod det klart att det handlade om fisk och att den var STOR! Först hade flundran gjort ett par ursinniga rusningar och dragit ut ordentligt med lina men efter ca en halvtimmes drillande lyckades de få fisken intill båten. En av männen lutade sej ner och drog till med huggkroken. Fisken kvicknade till av ”smärtan”, sprattlade och rätade därmed ut huggkroken och försvann ner i djupet igen. De tre Jugoslaverna började nu tveka på att de skulle lyckas borda fisken, då utrustningen som de använde var ganska klen (fisken hade tagit på en silvrig vobbler, fästad på 0,46 mm nylonlina) och de var inte ens säkra på att de skulle kunna lyfta in fisken i båten. Efter ytterligare ca en timmes kämpande hade de åter fisken invid båten. Denna gång fäste de 3 huggkrokar och tillsammans lyckades de dra in den i båten. De insåg att de hade haft tur!! Vobblern satt fast med ena 3-kroken i fisken ”läpp” och den andra strax under ena ögat. Hade den suttit i munnen hade nylonlinan trasats sönder på nolltid av det imponerande garnityrnet och dom hade aldrig fått se vad som huggit på deras vobbler...

En STOR varning till andra som planerar att åka till Arctic Seasport, Saltströmmen:
Tyvärr slutade denna fiskeresa på ett mycket tråkigt sätt. De båtar som kampen hyrde ut var väldigt fina men lämpar sej kanske inte på bästa sätt till ändamålet och är inte riktigt sjödugliga till sådana väderförhållanden som snabbt kan uppstå i dessa trakter. Detta är förmodligen anledningen till att ryggstödet på flera av båtarna (4 av 8 båtar) gick sönder under den vecka som vi var där. Detta trotts att vi var mycket försiktiga vid användandet.
Det hela började med att ryggstödet på en av båtarna (på väg ut från bryggan den aldra första dagen) vek sig bakåt och gick av i svetsskarven. Några dagar senare när vi var på väg ut från hamnen så hände samma sak i vår båt när Björn och Juliette satt lutade mot ryggstödet. Det hela kunde ha slutat riktigt illa eftersom Björn föll handlöst baklänges och slog bakhuvudet i aktern på båten precis jämte våra färdigtacklade spön och en stor huggkrok, men han klarade sig med en sträckt nacke och ett ömande bakhuvud.
När vi dagen efter sprang på ägaren till Arctic Seasport (Torfinn som han heter) så berättade vi vad som hänt och han beklagade sig över ”dålig svensk kvalitet” (eftersom båtarna var svensktillverkade).
Sista dagen när vi skulle lämna tillbaka båten och betala för bensinen, så påstår Torfinn att vi måste betala för ryggstödet som vi med ”flit och kraftigt våld” hade slitit loss. Dessutom så påstod han att vi försökt dölja det för honom (hur det nu är möjligt när vi direkt efter att det hände, berättade det för honom!?). Något chockade och besvikna försökte vi förklara för honom att vi inte kan betala för något som vi inte orsakat, det var ju som han själv sa ett konstruktionsfel på ryggstödet! Torfinn ville inte alls lysna på oss utan började gapa och skälla, bryta pennor och hota oss med diverse åtgärder om vi inte omedelbart betalade!
Vi gick tillsammans med Torfinn ner till övriga båtar för att inspektera även dessa eftersom vi var ganska säkra på att det måste synas att svetsfogarna börjat ge sig på dom andra båtarna också. Mycket riktig så var det två båtar till som hade stora sprickor i svetsfogarna till ryggstöden. Då tyckte vi ju att det var självklart att han måste inse att vi inte gjort sönder vårt ryggstöd med flit och våld som han påstod, eftersom det nu var 4 st båtar som var drabbade! Men Torfinn gav sig inte, vi skulle bara betala!
Då frågade vi hur han skulle göra med dom båtarna som svetsfogarna nästan hade get sig på. Om vi skulle behöva betala skulle inte dom som hyrt dom båtarna också få betala. Nej, det behöver dom inte för deras ryggstöd sitter ju kvar, sa Torfinn. Då frågade Anders om han tänkt hyra ut dom båtarna som dom är utan att åtgärda dom först.
Ja, det är väl klart att jag ska sa Torfinn och om ryggstödet ramlar av då, så får dom som hyrt båten betala! Men du kan ju inte hyra ut båtar som du vet är defekta och när dom sedan går sönder kräva betalning av dom som hyrt båten, dessutom kan ju folk faktiskt skada sig ordentligt! Men Torfinn verkar inte bry sig speciellt mycket om sina gäster för han sa bara, det skiter jag i… går båtarna sönder så får gästerna betala!
Det hela slutade i alla fall med att vi slapp betala men vi (alla 26 personerna som skulle åka med bussen hem till Borås) blev svartlistade och aldrig mer är välkomna tillbaka till Arctic Seasport…
Inte för att det spelar oss någon roll, vi kommer aldrig någonsin (så länge Torfinn finns kvar) åka tillbaka till Arctic Seasport och vi kan inte rekomendera någon annan att göra det heller!
Åk gärna till Saltströmmen, för fisket är fantastiskt och naturen är underbar men välj någon av dom andra fem fiskekamperna som finns i området… förhoppningsvis så har dom serriösa ägare!

Tyvärr så består denna berättelse till stor del av en mycket tråkig händelse som utspelade sig den sista dagen på resan. Men resan var i övrigt mycket lyckad med väldigt trevliga bekantskaper, bra väder och mycket bra fiske… Men drabbas man av något sånt här, så är det tyvärr det man mins mest!
Anders Eriksson

Fler bilder