Torsk Gadus Morhua
Torsken finns utmed de flesta kustvattnen, den har anpassat sig till många olika bottnar och omgivningar. Den klarar kalla vatten men trivs bäst i temperaturer på 2-10 grader. Nära kusten finns mindre torsk och den lever då på krabbor, tobis, småsill, sandmask och kräftdjur. Den "pelagiska" torsken följer året runt de stora sillstimmen på deras vandringar, i norge kallas den för "skrej-torksen". I Norge finns det också torsk som lever på djupare vatten, vid fiske i norge är det en god idé att leta upp stim av sill och småsej för att fiska under dessa, där torsken jagar. I norge är det förbjudet att agna med levande agn, men om man har lite mindre krok på så kan man ju inte hjälpa om en sej eller sill "fastnar" på vägen ner. Du har du inte agnat med levande bete. Men kom ihåg att inte göra mothugg förtidigt om du använder den tekniken, ge fisken tid att ta betet ordentligt. Torsken kan man hitta ända nerifrån botten upp till mellanvattnet, beroende på vad den jagar. Teknik Pirkfiske Starta med att sänka ner pirken ända ner till botten, när du ändå är nere passa på att dunka pirken i botten några gånger. När du släpper ner pirken i rask takt till botten kan Sejen hugga, då den gillar byten som rör sig snabbt. När du dunkar pirken i botten kan du lura tex. havskatt. Lubb eller Långa till hugg. Veva upp några meter och "gunga" spöt upp och ner en stund, veva upp.. osv. när du kommit upp till mellanvattnet, så frikopplar och släpper ner pirken till botten, börja om. Upphängare Några upphängare ovaför pirken är effektivt vid torskfiske. Om man letar efter der riktigt stora torskarna så bör man inte ha mer än en stor upphängare (typ Mac-krok) storlek 8/0 - 12/0, med eller utan agn. Om man agnar kroken så kan man med fördel använda strimlor av sej eller sill. Man kan också bygga en sk. "flapper". Börja med att göra ett filé-snitt bakifrån på betesfisken och stanna en bit från huvudet. Tra sedan kroken genom den ena filén och låt den andra fladdra fritt. Tacklet du behöver består av en upphängare ovanför pirken och en tafs efter pirken, kallas för "norge tackel". Tackel Att fiska med pirk och upphängare är ett bra alternativ, men naturligt agn ger ofta ett bättre resultat. Om man agnfiskar kan man sätta dubbla krokar på tafsen, trä på lysslang och en krok på tafsen, trä över lysslangen över kroken, kroken ska kunna possitioneras och hållas på plats med hjälp av lysslangen. Sätt på den andra kroken i slutet av tafsen. Du kan nu sätta den första kroken i läppen på fisken och den andra i filén som du skurit ut ur betesfisken.
	Gråsej Pollachius virens
Finns längs hela Norska kusten och i sverige. I Sverige är den i regel mycket mindre, men i Norge är det inte ovanligt att fånga sej över 10kg. Sejen kan fiskas näsan året runt, den är liksom torsken en "pelagisk" djupvattenfisk, den jagar sitt byte och följer sillens vandringar. Sej kan fångas från grunt vatten ända ner till 160m djup. De stora sejarna går ofta längst ner, så om man får mycket mindre sej kan det löna sig att sätta på lite grövre krokar och försöka komma ner under stimmet. Man kan också använda sig av mindre sej som betesfisk, man får inte agna med levande agn i norge, men om en liten sej hugger på vägen ner så kan man med fördel låta den följa med ner under stimmet på kroken. Storsej är lättast att fånga på vår, senhöst och vinter då den går in vid kusterna och fjordarna. Övriga tider på året uppehåller den sig ofta intill djupkanterna till norska havet. Teknik Sejen hugger på både pirk och upphängare, sänk ner tacklet till botten och arbeta det uppåt. När du når mellanvattnet sänk ner igen, och börja om. Den rikitgt stora sejen finner man ofta lite djupare. Om man får mycket småsej och befinner sig ovanför ett sej-stim så ska man försöka komma igenom det ner under, där simmar de stora fiskarna. Man kan då även få grov Torsk. Om små-sejen blir för jobbig kan man byta till större krokar för att undvika att de fastnar när man går igenom dem. Men om man låter en krokad "små-sej" följa med ner i djupet så är det ett utmärkt agn för den större. Men tänk på att inte göra mothugg för snabbt, utan ge fisken tid att attackera bytet först. Att agna med strimlor av makrill, sill och sej fungerar utmräkt, skär en strimla ca 5cm lång och 1cm bred och trä på kroken, låt änden fladdra fritt.
	Bleka Pollachius
Blekan är en mycket rolig sportfisk, den är snabb och stark. En stor bleka kan sätta både utrustning och fiskare på hårda prov. Man skall nog inte använda för grov utrustning när man fiskar bleka, men en stor bleka på lätta redaskap är otroligt givande. Blekan hittas ofta vid grundtoppar och man kan ha med sig ett lättare spö för att "kasta av" lä-sidan av toppen på grundet efter bleka. Vrak är också en bra plats för bleka-fiske. Den rör sig i alla vattenskikt, beroende på strömar, ljus och föda. När det är ljust ute kan man försöka fiska efter bleka på 10-20 meters djup, och när det är mörkare kan man prova lite ytligare. Vid solnedgången jagar den i ytvattnet och då kan man tom. prova ett flugspö (om man är laggd åt det hållet :) Teknik Drifta över grundtoppar, läsidan är oftast hetast. Fira ner tacklet till botten med en eller flera upphängare rör tacklet upp och ner över botten med lugna rörelser. Veva upp tacklet långsamt till 5-10 meter och fira ner det igen. Man kan ävern använda kastspö med jigg på, väldigt bra vid soluppgången då blekan jagar i ytan. Redskap Blekan är en rovfisk och hugger på de flesta konstagn, skeddrag och jigg är bra alternativ. Men den kan vara lite kinkig med vad den hugger på ibland, så prova flera varianter. Man kan också använda sig av naturligt agn, så som stirmlor av makrill, sej och sill.
	Långa Molva
Långan kan bli upp till 40kg, men den vanligaste man fångar ligger på 1-7kg. Långa är en bottenfisk och fångast oftast på 60-600 meters djup. Långan trivs på bottnar med sten, klippor i djuprännor med hård botten och på vrak. Teknik Naturligt agn är bäst, men långan hugger även på pirken. Den jagar med stor del av sitt luktsinne. Pater Noster tackel med en upphängare är ett bra tackel tillsammans med driftfiske. Agna med färsk makril, sill eller sej på krokarna. Långan hugger ofta försiktigt och man ska ge den lite tid att ta agnet, vänta tills hela fisken känns i spöt innan du gör mothugg. Lånan är tryckkännslig och ger ofta upp efter ett litet tag.
	Lubb Brosme
Lubben är den djupvattenfisk som påträffas på de rigktiga djupen, i Svergie utan för bohuslän finns månag bra platser. I Norge fångar man lubben runt grudbankar och intill djuprännor. Teknik Man når bäst resultat med naturligt agn, så som makrill, sill och sej.
	Havskatt Anarhichas lupus
Det finns två ytterligare släktingar till den vanliga havskatten, den blå och den fläckiga havskatten. Fisket efter havskatt sker till större delen på våren på ca 20-40 meters djup. På sommaren går den in på grundare vatten så grunt som 2-5 meter. Den påträffas på sand, ler , skal, sten och klippbotten. I Norge kan man fånga havskatt året om. Teknik Havskatten fångar man lättast med bottenmeter, och då allra helst med ett nät med mussel-kött som man bakar in kroken i. (4/0-6/0 krok). Men det går även bra med makrill, sej och bläckfisk Havskatten hugger ofta försiktigt, så ge fisken tid att ta betet innan du gör mothugg Och passa fingrarna!
	Marulk Lophius piscatorius
Marulk är en mycket god matfisk, den lever på botten och är havets egen fiskare. Den lilla konstiga antennen som sticker upp ifrån huvudet är i själva verket ett metspö. Som agn använder den en liten kula längst ut som lyser i mörkret på botten. När en nyfiken fisk kommer förnära öppnar den sitt stora gap och fisken sugs in. Detta göra att marulken endast kan fångas med en stor portion tur, du måste alltså sänka ner bretet precis framför den för att den skall hugga. Marulken lever på mellan 50 och 100 meters djup. Teknik Ner på botten och lita på turen.. Om du väl lyckas få den krokad så händer det inte mycket då den inte är en speciellt bra simmare. Men den kan kännas tung då den öppnar sitt välidga gap och bromsar med hjälp av vatten motståndet.
	Hälleflundra Hippoglossus
Varje havsfiskande sportfiskares drömfisk, alla drömmer vi om att få kroka en stor hälleflundra. Det är nog en av de mest omskrivna havsfikarna som finns, och det är få förunnat att någonsin ens ha krokat en liten hälleflundra. Det skrivs hyllmeter om hur dessa bjässar drar iväg med båtar, knäcker spön och skrämmer slag på fiskare. Hälleflundran är en mer utpräglad djupvattenfisk än övriga plattfiskar. Den garnfiskas ofta på 300 - 800 meters djup. Periodvis vandrar den in mot kusten till förhållandevis grunda vatten. Då kan vi sportfiskare få möjligheten att prova våra krafter. Hälleflundran trivs bäst i vatten temperaturer mellan 2 - 8 grader och finns på botten av sten, sand och grus. Idealiskt är hård bottnen i de djupa Norska fjordarna. Många tror att hälleflundran ligger still på botten som plattfiskar gör, men detta är fel. Den kan jaga ända upp i ytvattnet och då efter snabbsimmare som gråsej och bleka. Teknik Hälleflundran tar gärna bytet i rörelse och den kan följa agnet ända upp till ytan hugga alldeles under båten. Fiske från drivande båt och agn serverat på olika djup är en bra metod. Ett bra tackel är ett kraftigt Glid Tackel med bom och med tafs av 1,5 - 2.0 meter nylonlina (1,2 - 2,0 mm) med dubbla rörlås. På det sitter en 4/0 lekande som hakas till en lätt stort blänke (attraktor) och mellan blänket och kroken är det 15 - 20 cm nylonlina (1,2 - 2,0 mm) nylonlina alt. nylonklädd wire. Kroken är en 8/0 - 10/0 som agnas med makrillfillé som binds fast. Tacklet skall arbeta över botten och med korta mellanrum tas upp 10 - 20 meter och firas ner igen. En annan bra metod är med trolling och då änvänder man en sjunk-vobbler (10-20cm).
	Piggvar Scopinalmus maxima
Piggvaren är en slällsynt fångst för oss sportfiskare, 2-5 kg är vanligast men 10 kg's har fångats. Den trivs bäst i strömfyllda vatten, eller på grunda bankar längre ut i havet. Man kan fånga den året runt med undantag av de kallast månaderna. Den jagar småfisk med synen i strömmande vatten. Teknik De vanliga tacklen som man använder vid plattfisks-fiske fast kanhända lite grövre. Även Norge Tackel fungerar utmärkt. Som agn kan man använda sill och makrill. Fiska en bit ovanför botten med långsamma rörelser, det är bra om man driftar lite. Mäskning fungerar också.
	Rödspätta Pleuronectes platessa
Rödspätta, sandskädda och skrubba, är de vanliga plattfiskar. Men dessa kan också påträffas på större djup. Tidigt på våren kommer plattfisken in till kusterna och upp på grunda bankar. Rödspättan finns oftast där det är växlande sand, grus eller stenbotten med musselbankar. Den lever på mellan 3 - 50 meters djup. Sandskäddans favoritdjup är 3 - 7 meter där den också lättast fångas. Sandskäddan föredrar en ren sandbotten att gömma sig i. Skrubban finns vid kusterna och inne i fjordar. Plattfisk fiskar man bäst omkring hög/lågvattens-växling. Då fylls vattnet med mat för plattfiskarna och de blir aktiva. Den använder synen när den äter och därför fångas den lättast på tider när det är ljust ute. Teknik Släp Tackel med 2 - 3 tafsar och med pärlor och/eller lysslang gör fisken uppmärksam. Detta i kombination med långsamt driftfiske, är en bra metod. Man kan här använda en extra tafs ovanför sänket som agnas med sill, makrill eller sej strimlor. Är driften för snabb är det svårt att få plattfisken att hugga. Då är det bäst att ankra upp och fiska med Paternoster Tackel. Vid ankring är det alltid bra att mäska för att lägga ut luktspår i strömmen. Långskaftade krokar i storlek 0/8 - 2/0 är bra. Krokar i olika färger kan också med fördel användas. Dessa kan agnas med sandmask, blåmussla, sandmussla, strimmlor av sill, makrill, bleka eller sej, vilka alla är utmärkta plattfisk agn.
	Kolja Melanogrammus aeglefinus
Koljan står oftast still mellan 40 och 300 meter, även om det finns pelagisk kolja, dvs. att den vandrar. Den som lever i fjordar och när kusten är oftast mindre till storleken, men den kan bli upp till 14kg (ca 110cm). Den fiskas bäst under vår, sommar och höst längs kusten, men det är möjligt att få den året om. Man känner lätt igen koljan på den svarta fläcken på sidan. Fisken är stridbar och rolig att fiska på lättare utrustning. Teknik Samma tackel som används till sej kan med fördel användas till kolja-fiske, koljans mun är ganska lite, så något mindre krokar kan användas. Bottenmete med sill, makrill och sejfilé fungerar också bra.
	Vitling Merlangius
Vitlingen finns längs Sveriges och Norges kuster men också på djupare vatten. Den kan väga lite över 2 kg som mest. Dessa större exemplar finns oftast på djupare vatten och då främst utanför Norges kust. Teknik Pater Noster tackel med små gummimackar strl 2/0 -4/0 fungerar bra, bäst fungerar nog med agn av sill, makrill eller sej. Men tackel med små jiggar på fungerar också. Vitlingens hugg är distingt och hårt.
	Kungsfiskr Sebastes marinus
Det finns två sorter av kungsfisken, den lilla och den stora kungsfisken. Den kallas även Uer. Båda arterna finns i Norska vatten. Kungsfisken kan påträffas ända ner till 900m djup. I Norge påträffas den oftast i stim och man kan ofta få mer än en samtidigt. Kungsfisken är mycket god att äta, men man ska vara lite försiktig när man krokar av den, då den har giftiga taggar. Under vintern vandrar kungsfisken söderut. Teknik Kungsfisk fångas med samma utrustning som torsk och sej, d.v.s. man använder Paternoster Tackel eller Norge Tackel. Man kan givetvis agna krokarna med sill, makrill eller sej strimmlor.
	Scomber Scopinalmus maxima
På våren när vattnet blir varmare vandrar makrillen till sina lekplatser i Skagerack, södra delen av Norska havet och Tyska bukten. Först vandrar den i det ljumma ytvattnet, men senare på sommaren när mellanvattnet värmts upp, går den djupare för att senare på hösten gå ändå djupare och i regel nära botten. När man fiskar makrill är det oftast kaos i båten, man hör fiskare skrika med hesa röster -"Jag har! jag har!" och genast ser man febril aktivitet i båten. Då makrillen simar i stora stim som aldrig står stilla, så finns det gott om fisk till alla i båten, men stimmet försvinner lika snabbt som det dök up. Bästa sättet att fiska makrill är att ha flera upphängare och en pirk, man "trollar" med två spön på släp efter båten, när det hugger slår man i backen och alla släpper ner. I Norge kan man lätt fylla halva båten med makrill på bara några timmar. Men tänk på att man ska rensa och använda den fisk man tar upp! När man tagit upp så mycket man gör åt, rekommenderar vi att man går över till lätt spinn-utrustning, häng på ett blankt skeddrag och kasta ut. Makrillen är enormt stark för sin storlek och det är ett MYCKET givande fiske på lätt utrustning. Om man vill kan man ligga kvar och vänta på att makrillen skall komma tillbaka när stimmet har försvunnit, vår erfarenhet säger att om du har fått makrill på ett ställe så kommer det fler stim. Sensommar och höst är nog den bästa tiden för makrills-fiske. Teknik Här passar ett Paternoster Tackel med pirk och 3 - 5 upphängare klart bäst. Tacklet firas ner långsamt några meter åt gången och under tiden pirkar man med långsamma lyft och sänkrörelser. När 'botten är nådd' spinns tacklet upp igen i ettapper medan man pirkar. På det djup det hugger finns det ofta mer fisk då makrill stim ofta simmar i ett och samma vattenskikt beroende på ström, temperatur och tillgång på föda. Makrillen hugger gärna på färgstarka upphängare av olika slag. Alla färger av små gummimackar 2/0 krok brukar fungera. Olika sorters flugor med pärlor och lysslang är också mycket bra. Är man fler fiskare i båten kan ett sätt vara att, medan en tar upp, håller de andra kvar sitt tackel i vattnet. På så sätt kan man hålla kvar fisken längre vid båten.
	Sill Clupea maxima
Sillen finns längs hela Norges och Sveriges kuster, småsillen finns inne i fjårarna från Juni och den större sillen kommer in under hösten och stannar hela vintern. Sillen fiskas mestadels för att användas som agn i annat fiske, men det rekomeneras att göra sin egen inlaggda sill till jul, alltid uppskattat. Teknik Sillhäckla med mså krokar 0/8 - 2/0 och Pater Noster fungarar bra när man fiskar sill, man kan med fördel ha många upphängare då sillen simmar i stora stim.